En dödsrolig kväll om sorg och saknad

Igår såg jag och systeryster Emils konsert En dödsrolig kväll om sorg och saknad. Den var så bra!
Det spelades en del nya låtar, men också några gamla klassiker och allt mellansnack är ju bara helt fantastiskt!
Emils låtar går verkligen rakt in i själen på mej, jag älskar sån musik och sånna texter!

Dock så är det en soloturné så det är bara Emil, men det räcker
De låtarna som jag kände igen var just Så får du mig ändå, Igen och  Inte vackrast i världen. Sen körde han lite extra nummer också, men de räknar jag inte för jag gillar inte extra nummer som princip

Lite bilder får konserten, samt efter
Autograf fick vi ju så klar

”Det finns ingen olycklig kärlek. Det är bara idioten som inte vill ha dig som gör dig olycklig, man kan aldrig skulle på kärleken, för den är alltid lycklig.”

Det handlade en del om kärlek, men mest om sorg.
Vi måste våga prata om de som gått bort, för det är så de lever kvar! Jag älskar min familj för att de aldrig låter folk dö. Hos mormor och morfar pratas det om alla. Det är så underbart att höra alla historier om människor som inte finns på jorden längre, men som enligt de flesta i min släkt är någon annanstans.

Erik, Maria, Agnes, Björn… ta hand om er! <3

och Tack Emil för en fantastisk kväll!