Värmeland

Ack, Värmland, du sköna, du härliga land,
du krona bland Svea rikes länder!
Och komme jag än mitt i det förlovade land,
till Värmland jag ändå återvänder.
Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö.
Om en gång ifrån Värmland jag tager mig en mö,
så vet jag att aldrig jag mig ångrar.

I Värmland är lustigt att leva och att bo,
Det landet jag prisar så gärna
Där klappar det hjärtan med heder och med tro
Så fasta som bergenas kärna
Och var och en svensk uti Svea rikes land
Som kommer att gästa vid Klarälvens strand
han finner blott bröder och systrar

I Värmland — ja, där vill jag bygga och bo,
med enklaste lycka förnöjder.
Dess dalar och skog ge mig tystnadens ro,
och luften är frisk på dess höjder.
Och forsarna sjunga sin ljuvliga sång –
vid den vill jag somna så stilla en gång
och vila i värmländska jorden.

——-

Ja, då var jag tillbaka.
Det har underbart att glida in med tåget i Karlstad och mötas av solen. Av någon anledning så känns det fortfarande som att komma hem varje gång jag sätter min fot i Värmland. Jag har min familj här, men mitt liv är nu mer i Linköping, men ändå… Värmland är hemma på nått vis. Jag vet inte om jag någonsin kommer att bo i Värmland igen, men det spelar ingen roll. Det kommer nog alltid finnas människor jag vill träffa och platser med minnen som jag vill besöka så länge jag lever, så även om mitt liv är på annan ort så är Värmland hemma och kommer alltid vara