Jag kom aldrig och mötte dej…
Varje gång du skriver på facebook så hugger det till i magen. Jag är inte säker på att jag gjorde rätt. Jag drömmer om dej och kan verkligen inte släppa det, är det Gud som säger åt mej att jag har gjort fel? Det var ju jag som sa stopp, för jag orkade inte mer… det gjorde för ont. Ibland var du avvisande, ibland så kärleksfull… vad skulle jag tro?
Anledningen till att jag inte kom var att jag inte vågade, jag vågade inte ta den smärtan att bli avvisad igen… men nu så kan jag bara tänka på det bra, det vackra… det är klart att jag romantiserar det hela…
Jag såg bussen idag som skulle ta mej till dej, det högg värre än någonsin! Men vad skulle jag göra, åka bort till dej? Det skulle inte fungera, jag inser det… tror jag…
Usch, jag hatar att vara värsta tiny-winy-emo-kid, men jag kan inte hjälpa det…
Leave a Reply