Meningen med livet är att hitta Ölandsbron

Ja, så är det. Det kom jag, Maria och Bettina fram till på kören förra veckan.

Bettina hade varit på en gudstjänst tillsammans med Andreas där prästen pratat om synd. Han tog exemplet med Öland, som en gång inte alls varit någon ö utan var en del av det svenska fastlandet tydligen. Med tiden så gröpte havet bort massa jord och tillslut blev det ett sund, vid namn Kalmarsund, som skiljer Öland från fastlandet idag. Om det verkligen förhöll sig så det vet jag inte, det står inget om det på Wikipedia iaf (älskar källkritik ) men det är inte viktigt för vår berättelse. Vattnet som skiljer Öland från fastlandet är en metafor för synden. Synden skiljer oss (Öland) från Gud (fastlandet). Längre än så verkar det inte som att predikanten kom i sin förklaring. Både Bettina och Andreas lämnade kyrkan minst sagt förvirrade…

I onsdags så tog Bettina upp detta med mej och Maria och vi pratade synd, om vi har kvar arvssynden och om det Jesus gjorde för oss tog bort vår synd? ingen av oss förstod riktigt poängen med predikantens predikan. Visst, synden har skiljt oss från Gud, men Jesus offer har väl ändå skapat ett sätt att komma nära Gud och Anden finns hos oss och då är vi ju inte skiljda från Gud på samma sätt längre… eller så har jag  förstått det i alla fall och våra tankar gick lite åt samma håll där i onsdags.

Efter lite filosoferande och ett ordentligt gnuggande av de små grå kom jag och Bettina att tänka på en metafor som vår föreläsare i Bibelvetenskap i höstas använde sej av. Tänk er ett stup, en klipphylla på ena sidan och en på andra. På ena står Gud och på den andra står vi och det finns ingen chans för oss att komma över till den andra sidan och möta Gud. Förresten, jag tar och ritar upp ett ”helvetesgap” så förstår du bättre vad jag ska komma till. Så här ser det ut:

Men sen kom Jesus, och hans offer skapade en bro mellan oss och Gud så att vi kan komma över till andra sidan.

Det är genom Jesus som vi kan lära känna Gud, då Gud blev som oss.
Så åter till Öland och Kalmarsund. Vi konstaterade att det predikanten glömde berätta var att Öland och fastlandet är sammanbundet genom Ölandsbron nu för tiden.  Så Ölandsbron blir då en metafor för Jesus offer, precis som i metaforen från bibelvetenskapen.

Slutsatsen som vi kom till var då att meningen med livet är att hitta Ölandsbron, att hitta Jesus. Men jag har tänkt vidare (perkulerat) på detta och konstaterade att det är en sak att hitta Ölandsbron/Jesus, men det är en annan sak att komma fram till där den börjar och att sen gå över bron.