Engagemang

Jag börjar tröttna lite. Ibland undrar jag varför jag engagerar mej så mycket!?!?!

Har ett tag nu gått och funderat över varför jag nödvändigtvis ska engagera mej så mycket i saker och människor, när jag inte får någonting tillbaka.
Egentligen så känner jag att jag borde ha lärt mej att inte engagera mej så himla mycket i saker och evenemang efter Sjövik, men ja… det gick ju bra…
När det kommer till människor… ja, där har jag definitivt inte lärt mej nått alls. Även om jag är bättre på att skita i folk som inte bryr sej, men det är svårt att låta bli.

När jag gör allt för folk, och inte får något tillbaka, så känner jag för att helt låta bli… men jag är ju inte sån. Att engagera mej är del av min personlighet helt enkelt. Jag får helt enkelt lära mej vad och vilka det är värt att engagera sej i…