Nu mår jag bättre, väldigt mycket bättre. Jag åkte in till Brunnsparken för att träffa Gabriel vid 5 snåret och vi gick till parken bakom Operan vid Avenyn.
Vi satte oss i gräset och började prata om livet, kärleken och döden. När Gabriel såg mej så tyckte han att jag såg trött ut, och när vi satte oss i parken så berättade jag om resan till Bremen. Om vad vi hade gjort och varför jag kände mej så sliten, att gråta gör mej så trött och slut. Sen berättade Gabriel om sin resa till Indien och vad han hade varit med om.
Efter ett tag så började vi prata tro och allt vad det innebär. Gabriel har väldigt spännande tankar kring det så det var jättekul att prata med honom om det.
När vi hade pratat en stund så kom det en kille och satte sej en meter ifrån oss och lyssnade… Gabriel slutade prata och killen sa: Fortsätt! Det lät intressant!
Så Gabriel fortsatte och efter ett tag så flyttade killen närmare och lyssnade intresserat.
Jag tror han sa något med och sen tackade han för tanken och synsättet och gick sen iväg till buskarna vid vattnet för att lätta på trycket.
När han sen kom tillbaka så, hm, nu kommer jag inte ihåg riktigt men jag tror han gick iväg till sitt gäng. Men efter inte alls länge så kom han tillbaka, satte sej ner och började samtala med oss.
Det var så roligt! Han presenterade sej som Oskar och han var riktigt trevlig. Gabriel, Oskar och jag hade ett väldigt intressant samtal. Det var så skönt för vi kunde alla säga vad vi tänkte, trodde och kände och de andra accepterade det, jag älskar att samtala med sånna människor.
Och sen tyckte jag Oskar var väldigt rolig. Att bara stanna till när han hör ett intressant samtal och sen ge sej in i det, det är inte alla som gör. Sen är ju jag och Gabriel väldigt öppna och sociala så det var ju ganska lätt att komma in i vårt samtal.
Så nu mår jag mycket bättre. Jag känner mej mycket gladare. Det var skönt att få tänka på något annat än alla älskade volontärer som jag har fått lämna. Nu så ler jag ordentligt igen 
Leave a Reply