Sen Tyskland har jag levt i en bubbla, jag har försökt ignorera att allt snart är slut. Fantastiska dagar har det varit, men nu är det slut på det. Nu måste jag ta mej ut ur bubblan och möta verkligheten igen.
Inga mer promenader med Lukas, inga härliga dagar i solen på Liseberg med Ronja, inga tidiga frukostar runt ett trångt köksbord i Hjällbo, inga mer träffar med alla underbara volontärer…
Det är dags att gå vidare nu, oavsett hur ont det gör inombords.
Ikväll ska vi försöka få till en kvällspicknick i Slottsskogen och det är det sista jag kommer göra med alla underbara människor.
I morgon åker jag hem till Tidaholm för att säga hejdå till Ungdomsgruppen med. Dessa 3 sista veckorna kommer inte vara lätta kan jag säga, men det är bara att ta tjuren vid hornen. Nu är det dags för nästa steg.
Leave a Reply