Livet, kärleken och döden.

Ja, dags för en genomgång!

Livet, det känns riktigt bra nu faktiskt Jag har lärt känna mycket människor, som jag gillar till och med. Ikväll så var det filmkväll. Elin hade filmkväll hemma hos systeryster och mej för hon har inte riktigt flyttat in hos sej än Det var riktigt trevligt! En värsting till syster 1 + 2 avverkades tillsammans med massa popcorn, mina kladdkakemuffins och två kannor te.

I helgen ska vi till mor och far. Mamma fyller år nästa helg men ska firas denna. 50 år blir hon, gamla tanten! Men min tant
I min värld så är tant inget nedvärderande ord. Mormor, mamma och farmor är ”mina” tanter och jag tycker om dom! Som oftast iaf…
Men det ska iaf firas 50 årsdag i helgen med alla släktingar. Skönt att få träffa alla. Annars brukar det bli att man flänger runt när man kommer hem för att hinna träffa alla man vill träffa. Mormor och morfar brukar vi ju träffa när vi är hemma, de bor ju bara 3 km bort. Lite värre är det med farmor, så henne försöker jag se till att träffa när jag är hemma. Hon är så söt, min farmor tant

————————————-

Nästa kategori, Kärleken. Den är som den alltid har varit, väldigt komplicerad. Fast jag tror att jag gör den mer komplicerad än vad det egentligen är… jaja. Jag ska iaf citera en känd linköpingsbo tänkte jag, Lars Winnerbäck. Jag har gått och gnolat på Pacemaker ett par dagar nu så här kommer den.

Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, förlåt
Men det sitter mest i skallen
Jag tänker, grubblar, velar mer än känner, längtar, trånar och går åt
Är jag hjärtlös och förfallen?

Vi petar sönder allt och tappar allt vi nånsin kunnat nå
tills bara skulden gör oss två
Det är bara tur att hjärtat klappar, ändå

Dagen går, det mulnar strax, jag tror att det är dags att gå på fest
Vi måste göra nåt åt ledan
Vad var det som gick snett, vi gjorde rätt och nu gör vi fel i ren protest
Har vi nött varandra redan
Vi lever sönder samma dagar, vad ska vi prata om idag
Var det du som blev som jag

Alla ögonblick vi jagar, för att vara nånting mer än bra att ha
Stjärnor glittrar vackert och det vimlar
av passioner kan det tyckas
Men inga stjärnor, inga himlar
över dom som inte lyckas

Jag tror att du har fastnat mer för tvåsamhet som grej, än för mig, trots allt
Det är så skönt när allt fungerar
Det skulle varit vackert, starkt och varmt, men det känns fult och kalt och kallt
Det är så trist när allt stagnerar
Och ingen vill förlora, vara den som fick ett tack
Vara den som inte stack
när tankar blev för stora, och sprack
Det var jag med allt mitt snack om större ensamhet och plats att tänka på
Det var du och dina vänner

Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, hurså
Det blir fel hur man än känner
Det är så konstigt att försvinna, det känns så dumt att stanna kvar
Så befängt att leta svar
Finns ingen eld som orkar brinna
Inga röda mattor ingen stolt fanfar

Men stjärnor glittrar vackert och det vimlar
av passioner kan det tyckas
Men inga stjärnor, inga himlar
över dom som inte lyckas

Som en skymt i varandras blickar, innan allting faller loss
Som ett konstgjort litet bloss
Som en pacemaker som tickar, för oss

Hur vet man om det är kärlek eller känslor om kärlek egentligen??????

——————————-

Döden, jag har inte så mycket att säga om döden för tillfället. Det känns skönt att den inte har kommit på besök ett tag, det var lite mycket där…
Systeryster var och pratade med en som kan sånt här om veckan, och den personen sa till henne att ”livet är inte alltid roligt. Man får inte alltid göra det man tycker är kul” Don’t we know it! Livet suger emellanåt, man förlorar människor. Ta aldrig någon för given! Jag kan berätta för mina nya vänner att om jag kramas extra mycket och säger att jag tycker om er så bli inte rädda! Jag har bara lärt mej att uppskatta människor omkring mej, det borde alla egentligen göra… vem vet när det är min tur att gå? Då skulle jag i alla fall vilja att personer ska minnas mej med glädje, och jag skulle vilja minnas människor med glädje.
Såg en film en gång där mamman till en dotter som dött sa, det sista jag sa till henne handlade om en trasig kjolfåll… det finns finare saker att säga. Men man vet aldrig när man säger det sista. Så låt alltid de sista orden vara fina, oavsett om de är de sista för dagen eller för livet!

Oj vad deppigt det blev där… men jaja.

Jag lovade min vän Macce att jag skulle skriva med att jag har pratat med honom med.
Riktigt trevlig människa faktiskt, och det skriver jag inte bara för att du kommer läsa det Kram på dej vännen!

Nu ska jag iaf packa inför i morgon, börjar bli dags nu

Puss och kram på er alla! L for Löv! / Jenny