|
|
Det här är Trulsa:
Hon är min lilla älskling!
Trulsa är en väldigt bestämd dam, hon tycker inte om nytt folk, hon avskyr när det är kalas och hon tycker verkligen inte om när Jenny och Sara flyttar från henne. Det syns ordentligt när vi kommer hem och hälsar på… det är en arg och förnärmad liten kissekatt som vi möter…
Något som hon heller inte tycker om är när mamma och pappa åker på semester, utan henne och lämnar henne med mormor som kattvakt. Förra gången mamma och pappa var utomlands så kom hon inte hem på en hel vecka. Stackars jag satt fast i Dalarna och övervägde starkt att slänga mej på nästa tåg och ta in min katt! Jag var väldigt orolig.
Nu är mamma och pappa utomlands igen och mormor är kattvakt, så jag var bara tvungen att ringa och höra med mormor hur det gått.
Hon berättade att natten mellan torsdag och fredag så hade hon sovit över och då hade hon fått sällskap i sängen. Hon var helt övertygad om att det var Trixi ( den andra katten som mor och far har) men när hon skulle klappa katten så var den väldigt ullig och hade mycket päls. Så Trulsa, som förra gången inte ens kom in och åt när mormor var kattvakt, låg nu och sov hos henne.
Trulsa är den dummaste och knäppaste katten någonsin, men hon är också finast i världen. Så ”tölsjuk” som hon kan bli när hon sätter den sidan till, det är inte många katter som blir. Jag saknar min bäbis!
När jag cyklade idag lyssnade jag bland annat på Duke Ellingtons fantastiska Second sacred consert, helt underbar!
Jag har sjungit många sånger från hans Sacred Concerts, men inte den här, Something ’bout believing… nångång kommer nog det med.
Tyvärr hittade jag en som inte hade med bitarna där man reciterar, så jag bifogar texten…
Something ’bout believing that keeps me unfolding.
Something ’bout believing that makes my soul sing.
Something ’bout believing that keeps me holding
On to GOD Almighty.
Something ’bout believing that helps my mending,
Something ’bout believing that there’s no ending,
Believing all the way because I’m depending
On The GOD Almighty.
I don’t light a lamp to see the Sun,
Don’t need proof of GOD,
Because I know that there ain’t a-gonna be but One.
Something ’bout believing in the creation,
Something ’bout believing the information.
Something ’bout believing there’s just one nation,
Under GOD Almighty.
I want to be hip, I want to be cool,
I got to be with it all the way,
Because I ain’t about to be no fool.
Something ’bout believing that’s greater than pleasure,
Something ’bout believing that’s more than treasure,
Something ’bout believing that’s beyond measure,
Just one GOD Almighty.
I know that you know,
The Bible says it’s so.
There is much mystery in the history,
To be exact, accept the fact,
An example or two is here for me and you.
Animals, birds and fish,
Have senses much keener and stronger.
And scientists do the difficult today,
And even the impossible just takes a little longer.
If you believe this,
What’s to keep me from believing that:
Something ’bout believeing that keeps me going,
Something ’bout believing my faith is growing,
Something ’bout believing that keeps me knowing,
I’ll see GOD Almighty.
Silliest thing ever read,
Was that somebody said,
”GOD is dead.”
The mere mention of the first word,
Automatically eliminates
The second and the third.
—————
Det är något visst med att tro!
Amen!
Älskade Karin skrev till mej på facebook idag
Så här skrev hon:
jag håller på dig gums, sjung, le och var glad, de kunde va värre. Jag sjöng, log och var glad och det blev värre…
Det är ungefär så det har känts ett par dagar nu. Jag har försökt, men det har bara blivit värre.
Då är det tur att man har fina karinar och söta systerystrar. Systeryster lyssnade tålmodigt på mej idag och tog sen med mej ner på stan för att få mej glad igen <3
Så nu är jag gladare iaf. Och när vi var på stan så såg vi ut en kamera till mej som killen i expertbutiken pratade väl om, så jag ska köpa den när jag har koll på livet tänkte jag.
Stay on the phone – The new amsterdams
Det var längesen nu, men minnet finns fortfarande kvar.
Jag minns ditt leende, din varma blick… Jag minns första gången, du frågade om jag ville hälsa på, den där festen… Ditt leende när du såg mej när jag klev av och kramen jag fick.
När vi stod under din jacka i regnet, väntade och lyssnade med varsin örsnäcka. Jag minns fortfarande låten som spelades, den är vår.
Jag minns trippandet på tå innan vi visste. Blickarna. När vi rörde vid varandra och vi dröjde kvar så där lite extra som man gör…
Jag tog din hand, du tog min och vi ville inte släppa.
Omfamningen den där kvällen, du drog mej intill dej, den sitter i fortfarande. Pussarna… jag önskar bara att jag hade haft modet att kyssa dej. Känslan i bröstet när jag visste att nu är det sista gången jag kommer träffa dej.
Jag tittar på armbandet på min arm och jag minns att jag tänkte köpa ett till dej men jag gjorde inte det, undrar varför.
Jag är inte bitter över att allt blev som det blev, det var helt enkelt inte meningen. Jag är bara glad över att jag fick följa dej en bit på vägen, att jag fick vara en statist i ditt liv.
Jag vet att livet kommer vara gott mot dej och jag önskar dej allt gott! Tack för de fantastiska stunderna, jag vårdar dom ömt.
/ J
Ja, dags för en genomgång!
Livet, det känns riktigt bra nu faktiskt  Jag har lärt känna mycket människor, som jag gillar till och med. Ikväll så var det filmkväll. Elin hade filmkväll hemma hos systeryster och mej för hon har inte riktigt flyttat in hos sej än  Det var riktigt trevligt! En värsting till syster 1 + 2 avverkades tillsammans med massa popcorn, mina kladdkakemuffins och två kannor te.
I helgen ska vi till mor och far. Mamma fyller år nästa helg men ska firas denna. 50 år blir hon, gamla tanten! Men min tant
I min värld så är tant inget nedvärderande ord. Mormor, mamma och farmor är ”mina” tanter och jag tycker om dom! Som oftast iaf…
Men det ska iaf firas 50 årsdag i helgen med alla släktingar. Skönt att få träffa alla. Annars brukar det bli att man flänger runt när man kommer hem för att hinna träffa alla man vill träffa. Mormor och morfar brukar vi ju träffa när vi är hemma, de bor ju bara 3 km bort. Lite värre är det med farmor, så henne försöker jag se till att träffa när jag är hemma. Hon är så söt, min farmor tant 
————————————-
Nästa kategori, Kärleken. Den är som den alltid har varit, väldigt komplicerad. Fast jag tror att jag gör den mer komplicerad än vad det egentligen är… jaja. Jag ska iaf citera en känd linköpingsbo tänkte jag, Lars Winnerbäck. Jag har gått och gnolat på Pacemaker ett par dagar nu så här kommer den.
Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, förlåt
Men det sitter mest i skallen
Jag tänker, grubblar, velar mer än känner, längtar, trånar och går åt
Är jag hjärtlös och förfallen?
Vi petar sönder allt och tappar allt vi nånsin kunnat nå
tills bara skulden gör oss två
Det är bara tur att hjärtat klappar, ändå
Dagen går, det mulnar strax, jag tror att det är dags att gå på fest
Vi måste göra nåt åt ledan
Vad var det som gick snett, vi gjorde rätt och nu gör vi fel i ren protest
Har vi nött varandra redan
Vi lever sönder samma dagar, vad ska vi prata om idag
Var det du som blev som jag
Alla ögonblick vi jagar, för att vara nånting mer än bra att ha
Stjärnor glittrar vackert och det vimlar
av passioner kan det tyckas
Men inga stjärnor, inga himlar
över dom som inte lyckas
Jag tror att du har fastnat mer för tvåsamhet som grej, än för mig, trots allt
Det är så skönt när allt fungerar
Det skulle varit vackert, starkt och varmt, men det känns fult och kalt och kallt
Det är så trist när allt stagnerar
Och ingen vill förlora, vara den som fick ett tack
Vara den som inte stack
när tankar blev för stora, och sprack
Det var jag med allt mitt snack om större ensamhet och plats att tänka på
Det var du och dina vänner
Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, hurså
Det blir fel hur man än känner
Det är så konstigt att försvinna, det känns så dumt att stanna kvar
Så befängt att leta svar
Finns ingen eld som orkar brinna
Inga röda mattor ingen stolt fanfar
Men stjärnor glittrar vackert och det vimlar
av passioner kan det tyckas
Men inga stjärnor, inga himlar
över dom som inte lyckas
Som en skymt i varandras blickar, innan allting faller loss
Som ett konstgjort litet bloss
Som en pacemaker som tickar, för oss
Hur vet man om det är kärlek eller känslor om kärlek egentligen??????
——————————-
Döden, jag har inte så mycket att säga om döden för tillfället. Det känns skönt att den inte har kommit på besök ett tag, det var lite mycket där…
Systeryster var och pratade med en som kan sånt här om veckan, och den personen sa till henne att ”livet är inte alltid roligt. Man får inte alltid göra det man tycker är kul” Don’t we know it! Livet suger emellanåt, man förlorar människor. Ta aldrig någon för given! Jag kan berätta för mina nya vänner att om jag kramas extra mycket och säger att jag tycker om er så bli inte rädda! Jag har bara lärt mej att uppskatta människor omkring mej, det borde alla egentligen göra… vem vet när det är min tur att gå? Då skulle jag i alla fall vilja att personer ska minnas mej med glädje, och jag skulle vilja minnas människor med glädje.
Såg en film en gång där mamman till en dotter som dött sa, det sista jag sa till henne handlade om en trasig kjolfåll… det finns finare saker att säga. Men man vet aldrig när man säger det sista. Så låt alltid de sista orden vara fina, oavsett om de är de sista för dagen eller för livet!
Oj vad deppigt det blev där… men jaja.
Jag lovade min vän Macce att jag skulle skriva med att jag har pratat med honom med.
Riktigt trevlig människa faktiskt, och det skriver jag inte bara för att du kommer läsa det  Kram på dej vännen!
Nu ska jag iaf packa inför i morgon, börjar bli dags nu
Puss och kram på er alla! L for Löv! / Jenny
Jag har varit på Taizémässa i Tomaskyrkan ikväll. Det var så underbart! Jag har burit en hel del senaste tiden och det var skönt att få lämna det hos Gud i säker vård.
Jag har en taizésång som jag har sjungit på de senaste dagarna…
Den är så vacker. Sen sjöng vi den här med.
Och den fick mej att tänka tillbaka på mitt volontärår och allt jag var med om. Speciellt tyskan fick mej att tänka på mina kära volontärer, och då nte bara tyskarna
Tankarna fastnade på sista mässan tillsammans i Opa Kruses regi som var helt underbar! (Behöver jag säga att jag har gråtit hela kvällen?)
Det var en ordentlig urladdning jag fick idag. Jag måste försöka få rutin i mitt gudstjänstbesökande igen så att det inte blir så mycket på en gång…
Sen laddade jag mina batterier i sångerna efter nattvarden idag och nu känner jag mej redo att gå ut i världen igen!
Nej nu får det faktiskt bli ett bibelord idag!
Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.
Kvinnan sade till honom: Herre, ge mig av det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.
Joh 4:14-15
Illusionen är borta, synd… jag hade kunnat leva länge på den. Men nu är den borta, luftslottet är raserat. I och för sej så tar det inte så lång tid att bygga upp det igen, det gäller bara att hitta rätt ställe. Ingen sankmark, inget ställe där det är jordbävningar…
Jag vill bygga där det är vackert. Jag vill ha en fin trädgård, eller med ett slott så blir det väl en park… vid en sjö… men sånna platser är fan så svåra att hitta (tro mej, jag har letat)
Jag får försöka bygga ändå… tyvärr är jag ju optimist oxå…………….
 ‘
Sen har jag lyssnat på Kent med hela dagen, vilket kan göra vem som helst lite nere… men oxå väldigt uppåt. Jag kommer aldrig glömma konserten på Arvika förra året. Love!
Jag såg en bild från mitt 80-tal
mitt hårdrocksjag och jag undrar vem det var
Jag såg en film, en framtidsvision
en kommentar, var att slutet blir så sorgligt
i regissörens version
Och då kommer känslan
den smygande känslan
den enda jag inte rår på
Då stänger jag själen
klämmer ihjäl den
hittar en himmelsk drog
Och då kommer känslan
är jag den enda som aldrig förstår…
Jag såg en bild från mitt 90-tal
23-årsdag, och jag undrar vem jag var
Jag såg en film, en man med pistol
en kommentar, var att slutet blir så vackert
i en oklippt version
Och då kommer känslan
den smygande känslan
den enda jag inte rår på
Då stänger jag själen
klämmer ihjäl den
hittar en himmelsk drog
Och då kommer känslan
är jag den enda som aldrig förstår…
När Jag blir grå
När Jag faller
Orkar Du för 2?
När idag blir igår
Kommer Du att älska mig ändå?
Det spelar ingen roll
om Du håller mig hårt
Ingen kommer att
minnas om 100 år
Jag är rädd att man glömmer
glömmer allt
Som vi glömde att vi
älskade varandra
Håll ut Jag behöver dig
Håll ut Jag behöver dig
Håll ut Jag behöver dig
Håll ut Stå ut med mig
Stå ut med mig
Jag behöver dig
Jag behöver dig
Stå ut med mig
Jag behöver dig
Jag … dig
Stå ut med mig
Jag behöver dig
Stå ut med mig
Jag behöver dig
Står du ut när jag bygger min illusion????
——-
Trots min illusionslöshet så har jag haft en fantastisk kväll ute på Ryd hos Staffan, vart är han förresten (otroligt internt)
Det grejades med overallerna och söps och lekte lekar. Jag söp ju då inte men jag gjorde det andra
Tack hörrni! Livet känns gôtt när man har fôlk som er i kring sej! (nu kom det lite värmländska oxå, var glada för det)
Nu ska jag äta, jag svälter ihjäl snart. Puss!
Nu ikväll har Sara och jag haft några tjejer över på tjejkväll. Det blev prat, film och tittande på knappnytt.
Och inte att förglömma så serverade jag mina kladdkakemuffins deluxe
Det har varit en riktigt rolig kväll, fast dagen kunde ha börjat bättre. Jag vaknade halv 3 i morse och upptäckte att jag hade tappat ett av mina töjörhängen… väldigt roligt. Jag fick jätteångest och var inte alls glad över det. Jag ville verkligen inte att hålet skulle dra ihop sej. Jag satte i det gamla töjörhänget på 4 mm och hoppades på det bästa. I min ångest så smsade jag Jens och frågade vart man kunde fixa nya töjörhängen och han svarade, mitt i natten. Du räddade min natt kan jag säga.
Förmiddan spenderades på universitetet med föreläsning och efteråt åkte jag in till stan med Bettina och Fredrik. Första anhalten var piercingstudion i Abisko där jag skulle fixa örhängena och sen bar det av till Wiktors kläder för uthämtning av Overall Så nu blir det snart overall-pimpning!!!
Efter några mer anhalter så åkte jag hem i regnet. Snacka om att jag var blöt när jag kom hem!
Iaf, vi tittade ju på film. Och det var en av mina favoritfilmer som rullade på tvn, 10 orsaker att hata dig. Jag älskar den och Heath Ledger är en så bra skådespelare! Hans rollkaraktär gör men knäsvag! Se den säger jag bara!!!
I hate the way you talk to me
and the way you cut your hair
I hate the way you drive my car,
I hate it when you stare
I hate you big dumb combat boots
And the way you read my mind
I hate you so much it makes me sick
it even makes me rhyme
I hate the way you always right
I hate it when you lie…
I hate it when you make me laugh
even worse when you make me cry
I hate it when you’re not around
and the fact that you didn’t call
But mostly I hate the way I don’t hate you
Not even close, not even a little bit, not even at all
… ja, det var ju lagom internt oxå. Jag kan säga att vi funderar på allsångsblad på lördag
Iaf, på tal om bäver…
Jag var på första övningen för Linnea idag. Det kändes spännande faktiskt. Nivån ligger en bit över min så jag har verkligen möjlighet att utvecklas, jag ser framemot fortsättningen.
Nu sitter jag hemma i mörkret med hjärtat och försöker få henne att inte psykbryta för mycket. Jag försöker hålla henne från att hoppa. Jag är det levande balkongskyddet så att säga.
Livet är som det är just nu för oss båda, och förhoppningsvis blir det bättre. Tur att vi är två så att vi kan plocka upp varandra. Så vi kan sova tillsammans och ta bort alla mardrömmar. Jag önskar ibland att jag kunde göra mer. Men hjärtat, du vet att jag älskar dej och gör allt för dej!
And if there is disease in you
I want to have that disease too
`Cause I want everything
That is inside you
If there is disease in you
I want to have that disease too
`Cause if youd die
Then I should die beside you
<3
Senaste dagarna har jag känt mej extremt trött. Om jag inte får minst en dag i veckan då jag kan slappa, enbart slappa, hela dagen och ta igen mej så blir jag konstig. Jag sover dåligt och är supertrött. Jag satt i min fina fåtölj och läste Bowie, kapitel 10 (som jag missade att läsa förra veckan, jag vet, dåligt av mej!), och jag somnade nästan. Jag la boken på mitt nya nattduksbord (som jag för övrigt fick av mor och far) och hasade mej över till sängen…zzz…
Efter ett tag kom Sara in och frågade nått, tog kartongen från IKEA med sej och stängde dörren. Jag var så trött. Jag får nog börja sova middag som mina tanter gör… eller ligga till 16 på eftermiddagen som en av dom gjorde ibland.
När jag sovit en stund och kravlat mej upp ur sängen så började systeryster och jag att sätta ihop två hyllor, oxå inköpta på IKEA. Jag börjar faktiskt bli ganska hajj på att sätta ihop IKEA-grejer. Jag känner att det är lite samma princip på allt. Det är jag är glad över är att det inte är något limmande som ska göras. Jag köpte en byrå när jag bodde i Karlstad som skulle limmas lite men ja, det blev inte så bra kan jag säga…
Men hyllorna blev bra
Så nu har vi plats för alla dvder och cdskivor… bra skit!
När det var gjort och skymningen började falla så skulle Yster till Friskis och svettis för att träna. Jag bestämde mej för att ta en tur till Universitetet och sätta mej där för att läsa. Det visade sej att man inte kommer in en söndagkväll utan pinkod på LIU-kortet… och det hade ju Jenny så klart inte ordnat… men nu är det klart!
Snacka om att det kändes lite värdelöst att cykla till Universitetet, inte komma in och behöva cykla tillbaka…. *suck*
Tänkte som avslutning visa hur fin jag var igår på finsittningen
Systeryster hjälpte med håret och ögonen samt smakråd i klädfrågan som tog lååång tid!
Visst är vi söta! <3
Jag måste bara säga att jag har blivit riktigt blond på senaste tiden. I mitt huvud är jag fortfarande brunett *skrattar*
Då var nolleperioden över och jag är officiellt, hur var det Poya sa, en riktigt människa
Iaf, Igår så kom mor och far hit. Det var trevligt att ha dom här. Idag har vi varit ute i Tornby och gjort stan typ. En sväng på IKEA hanns med oxå. Sen åkte vi hem och jag gjorde mej i ordning och åkte iväg till finsittningen.
God mat, gott sällskap och roliga lekar. Det kan inte bli bättre
Ändå så kom den melankoliska känslan över mej när jag satt på bussen hem.
Kvällen, känslan, stjärnorna, nattbrisen… men ändå fattades något… du…
När jag vaknade i morse så regnade det, verkligen jättemycket. Visst känner man sej peppad sånna dagar? Men när jag skulle cykla till universitetet så slutade det, tur eller vad?
Föreläsning och onsdagsandak hanns med innan jag åkte hem och tittade på tv. Jag har varit väldigt trött och slut senaste dagarna så en middagslur var inte helt fel.
Jag måste ju berätta vad jag hittade på igår med!
Igår skulle jag söka till Den akademiska damkören Linnea på universitetet. För det första så hade jag inte haft tid att öva så mycket som jag ville, men jag bestämde mej för att jag kör ändå. Så jag går till dörren där det står Musicum på en skylt, och den är stängd… okej… vad gör jag nu??? Jag ringde Yster och fick numret till körledaren som jag haft kontakt med. Jag skickade ett meddelande, men fick inget svar…
Sen stod jag där länge och var nervös och blev mer och mer stressad över att jag inte kom in. Det stod en till och väntade med mej, som hade tiden före mej. Tillslut såg vi en tjej som gick och satte upp lappar och det visade sig att hon satte upp lappar om provsjungningen så hon visade oss vägen. Så klart skulle man gå en annan väg. Det var ju tur att hon kom, annars hade jag missat provsjungingen.
När jag väl kom in och kunde sjunga så kändes det lite konstigt, jag tror jag hade svårt att koppla bort stressen. Men det gick tydligen bra för jag får vara med. Än så länge som 2:a sopran men det är tydligen många som söker på just den stämman så jag kan bli placerad på någonannan. Men det känns bra
Nu ska jag iaf lägga mej och läsa lite inför seminariet i morgon.
Natt natt på er gott folk!
Oj vad livet rullar på! Jag har bott i Linköping i en vecka och gått 5 dagar i skolan, men det känns mycket mer!
Jag har lärt känna många människor redan, mest genom ReLiK (min sektion).
Nollningen har varit väldigt rolig! Idag så träffades vi för brunch i Trädgårdsföreningen och sen gick vi och bowlade
Ikväll så lyxade jag faktiskt till det och badade i badkaret Det är så härligt med badkar Sen la jag en ansiktsmask oxå så nu känns det bra.
Ja det var en lite uppdatering med vad som händer, nu ska jag återgå till soffan och Batman. God kväll!
Vilken dag det har varit, jag har haft så underbart kul!
Allt började med Introduktionsträff klockan 8 med massa information om allt mellan himmel och jord. Sen blev det lite paus, då man kunde ta kontakt med sektionen som jag tillhör så det gjorde jag så klart
Sen var det dags för det första seminariet/föreläsningen. Väldigt intressant, massa att anteckna osv.
Sen pratade jag och Sara lite med Bettina och Elin innan vi åkte hem och åt lunch.
Sen läste vi massor inför seminariet i morgon med. Det är en del att läsa.
Kvart i 6 drog jag iväg på första träffen för nollningen. Åh, det var sååå kul
Vi målade våra fina t-shirtar, My little pony-tema har vi. Sen lekte vi en del och hade allmänt kul.
När jag sen cyklade hem så var det en fantastisk kväll. Stjärnklart och friskt. det var en speciell känsla att cykla hem genom ett nästan tomt univeristetsområde.
Jag kan säga att jag verkligen känner mej hemma här. Jag trivs väldigt bra på universitetet än så länge, får se hur det känns efter tentan
Men nu är jag riktigt nöjd med mitt val.
Nu ska jag sova, så jag orkar med morgondagen
Natt natt
|
Musik jag gillar
|
