|
|
Idag har jag påbörjat nedpackandet av mitt liv. Till tonerna av Jason Mraz, Mika samt soundtracket till Hairspray har jag packat ner filmer, sängkläder, handdukar, handarbetsgrejer och annat smått och gott.
Senaste tiden har jag haft några låtar som har blivit mitt mantra.
Älskar textfrasen ”Tracy I’m in love with you, no matter what you weigh” 
Helt underbart!!!
Hairspray ger mej verkligen hopp om livet alltså!
Mitt andra mantra är en låt av Mika…
Ingen kommentar behövs 
Sen reagerade jag på texten i I’m yours av Jason Mraz… och anledningen till det…hm… ja… det kan du fundera på *haha*
… scooch on over closer dear, and I will nibble your ear…
Kontentan, jag är vacker, snygg och bäst i världen!!!
Mitt volontärår börjar lida mot sitt slut och om en vecka gör jag min sista dag här. Just nu känns det väldigt skönt att få vara ledig och ta det lugnt, det finns ju inte så mycket att göra ute i skogen hos mina föräldrar. Jag känner mej ganska sliten just nu så jag ser verkligen fram emot att få ligga i solen och bara bli brun (och självklart kommer det vara sol nästa vecka, det har jag beställt). Men när jag har hämtat mej och kommer se tillbaka på tiden här så kommer jag att sakna alla väldigt mycket, det vet jag.
Jag har verkligen haft en fantastisk tid här, och det kommer alltid finnas ett rum, eller snarare en hel lägenhet, markerad ”Tidaholm” i mitt hjärta där alla människor och minnen kommer finnas.
Jag har upptäckt att jag har lite roliga saker för mej när jag ligger och sover…
Tidigare har jag berättat om hur jag läser sms i sömnen och sen går ur dom så att jag inte ser att jag har fått sms och efter nåndag så ser jag det. Det är lite jobbigt.
Nu har jag tagit nästa steg.
Igår försökte jag få tag i min syster för att konversera kring min skatteåterbäring och min då nybokade klipptid, men hon kunde inte prata när jag ringde så hon sa att jag skulle ringa på kvällen. Eftersom jag inte sovit så mycket föregående natt så blev det kvällen tidigt igår, 20 hamnade jag i sängen och då messade jag syster yster för att se om hon var tillgänglig men jag fick inget svar så jag somnade.
När jag vaknade i morse så såg jag att jag hade fått ett sms från syster yster som jag såklart hade tittat på, men nu för tiden så kollar jag alltid min inkorg när jag vaknar
Nu när jag pratade med Sara i telefon så visade det sej att vi visst hade pratat igår. Tydligen hade jag ringt henne när jag kollat smset i sömnen och tjatat om skatteåterbärningen och klipptiden. *skrattar*
Jag kan verkligen inte sova med telefonen vid lampan längre för vem vet vem jag ringer nästa gång *skrattar*
Igår tog jag en tur till Göteborg igen. Det var mysigt. Lasagne ute i Hjällbo efter att jag hjälpt Ronja med flyttstädning av lägenheten. Sen skulle Ronja jobba och vi som stannade kvar ute i Hjällbo bakade kladdkaka och tjötade 
Efter 19 åkte vi in till stan och satte oss i en park och umgicks. Det var så härligt. Jag tycker så mycket om dom allihopa!
Det blev lite sent igår, 23.40 har jag för mej att jag låg i sängen. Klockan var ställd på 4:30 för tåget gick 6…
Självklart så orkade jag inte sova, jag hade alldeles för mycket att tänka på. Massa skit egentligen… men det räckte för att jag inte skulle orka sova. 2 timmar blev det på sin höjd så jag är väldigt trött nu kan jag säga.
Jag kom hem vid 8 och då la jag mej och sov en sväng innan det var dags för jobb. På matlagslunchen idag så blev jag avtackad av mina arbetskamrater. Jag fick ett usbminne och lite pengar till böcker.
Efter 16 så gick jag iväg för att kolla på lite böcker. Det blev en sväng in på Lindex, Simons och frisören. När jag gjorde ett kontoutdrag såg jag att min skatteåterbäring kommit in så jag bestämde mej för att jag fick handla lite. Sen har jag inte klippt mej på hur länge som helst så jag bestämde mej för att det var dags att klippa mej
Nu ska jag försöka få i mej lite mat och sen blir det definitivt sängen, jag är så trött!
God Natt på er!
Ja, då var det dags att ta tag i lägenheten igen. Fast det är verkligen dags nu. Jag har verkligen inte orkat göra något sen jag kom hem ifrån Bremen/Göteborg och tvätt och packning har legat på hög sen dess. Men idag så känner jag mej stolt och pigg på att städa
Jag vek precis ihop min tvätt och då hittade jag en t-shirt som jag fick i höstas när vi var ett gäng volontärer som stod på Svenska Mässan och pratade om volontäråret.
Närvaro var något som mina ungdomar sa att jag hade, speciellt i mina kramar.
När jag först fick den här t-shirten så kände jag inte att jag gillade den eller att den passade mej. Men nu känns det som den gör det
Då var min nya dagbok äntligen inköpt, det känns riktigt skönt att få skriva för mina ögon bara.
Nu kom jag att tänka på en sång, en gammal Bondklassiker
Den är fin.
Åter till mitt liv.
Idag har jag mått ganska bra faktiskt. Det känns fortfarande lite ensamt här i mitt hörn av världen. Jag skulle göra vad som helst för att få krypa upp i någons famn och njuta av närheten. Fast inte bara någons famn iofs…
Nu håller jag på att fixa lite mat. Kände förut att magen ville ha lite tillskott.
Sen blir det nog läsning som gäller. Att läsa är så avslappnande…
Vilken dag!
Jag har gått i stort sett hela dagen och varit så rastlös. JAg har svurit över kopiatorn som segar sej och papper som fastnar, min dator som inte verkar jobba alls och över massa människor. Med andra ord så har jag inte varit så rolig idag.
Rastlös, arg och irriterad… det är tre ord som jag inte brukar beskriva mej själv med, så jag har minst sagt varit konfunderad idag för jag har verkligen inte känt igen mej själv. Jag har en aning om varför jag går runt och bara vill explodera… men det skriver jag inte här (jag måste verkligen börja skriva dagbok igen).
Det kändes som om jag bara ville spricka tidigare. Som tur är så fanns det en vänlig själ på Msn som tog emot allt som bubblade ur mej strax innan lunch, det ar riktigt skönt att få ur mej allt.
Men nu är det iaf dags att sluta för dagen. Jag ska nog ta mej en lång promenad eller cykeltur, får se vad det blir. Eller så lägger jag mej och läser. Jag har investerat i John Ajvide Lindqvist senaste och sen behöver jag läsa i Bibeln inför bibelstudiumet nästa vecka… sen är det bara allmänt skönt att läsa i Bibeln. Det ger mej oerhörd ro. För tillfället så läser jag Predikaren om och om igen… Nån dag blir det nog ett citat från den.
Då var jag tillbaka i Tidaholm igen. Det känns väldigt konstigt… och framför allt tomt.
Ikväll har det varit avslutning med ungdomsgruppen och det var så kul
Vi grillade och myste, sen hade jag andakt. Det blev en kramring med så klart!
Sen fick alla säga någonting som jag var bra på, och det var en stor egoboost! Tack alla för de fina orden!
Nu ligger jag iaf på min säng med John Ajvide Lindqvists nya bok Människohamn som jag köpte på centralen tidigare idag. Det känns väldigt underligt att vara ensam efter att ha spenderat senaste 1½ veckan med massa människor. Jag tror inte att jag har förstått det riktigt än att jag är ”ensam”.
Nu ska jag iaf läsa lite och sen blir det kvällen!
Puss på er alla nära och kära!
Sen Tyskland har jag levt i en bubbla, jag har försökt ignorera att allt snart är slut. Fantastiska dagar har det varit, men nu är det slut på det. Nu måste jag ta mej ut ur bubblan och möta verkligheten igen.
Inga mer promenader med Lukas, inga härliga dagar i solen på Liseberg med Ronja, inga tidiga frukostar runt ett trångt köksbord i Hjällbo, inga mer träffar med alla underbara volontärer…
Det är dags att gå vidare nu, oavsett hur ont det gör inombords.
Ikväll ska vi försöka få till en kvällspicknick i Slottsskogen och det är det sista jag kommer göra med alla underbara människor.
I morgon åker jag hem till Tidaholm för att säga hejdå till Ungdomsgruppen med. Dessa 3 sista veckorna kommer inte vara lätta kan jag säga, men det är bara att ta tjuren vid hornen. Nu är det dags för nästa steg.
Nu mår jag bättre, väldigt mycket bättre. Jag åkte in till Brunnsparken för att träffa Gabriel vid 5 snåret och vi gick till parken bakom Operan vid Avenyn.
Vi satte oss i gräset och började prata om livet, kärleken och döden. När Gabriel såg mej så tyckte han att jag såg trött ut, och när vi satte oss i parken så berättade jag om resan till Bremen. Om vad vi hade gjort och varför jag kände mej så sliten, att gråta gör mej så trött och slut. Sen berättade Gabriel om sin resa till Indien och vad han hade varit med om.
Efter ett tag så började vi prata tro och allt vad det innebär. Gabriel har väldigt spännande tankar kring det så det var jättekul att prata med honom om det.
När vi hade pratat en stund så kom det en kille och satte sej en meter ifrån oss och lyssnade… Gabriel slutade prata och killen sa: Fortsätt! Det lät intressant!
Så Gabriel fortsatte och efter ett tag så flyttade killen närmare och lyssnade intresserat.
Jag tror han sa något med och sen tackade han för tanken och synsättet och gick sen iväg till buskarna vid vattnet för att lätta på trycket.
När han sen kom tillbaka så, hm, nu kommer jag inte ihåg riktigt men jag tror han gick iväg till sitt gäng. Men efter inte alls länge så kom han tillbaka, satte sej ner och började samtala med oss.
Det var så roligt! Han presenterade sej som Oskar och han var riktigt trevlig. Gabriel, Oskar och jag hade ett väldigt intressant samtal. Det var så skönt för vi kunde alla säga vad vi tänkte, trodde och kände och de andra accepterade det, jag älskar att samtala med sånna människor.
Och sen tyckte jag Oskar var väldigt rolig. Att bara stanna till när han hör ett intressant samtal och sen ge sej in i det, det är inte alla som gör. Sen är ju jag och Gabriel väldigt öppna och sociala så det var ju ganska lätt att komma in i vårt samtal.
Så nu mår jag mycket bättre. Jag känner mej mycket gladare. Det var skönt att få tänka på något annat än alla älskade volontärer som jag har fått lämna. Nu så ler jag ordentligt igen
Nu är jag tillbaka i Göteborg, och jag är helt slut. Jag har gråtit hela vägen från Helsingborg till Göteborg och jag har så ont i själen! Jag saknar alla så ofantligt mycket och bara tanken på att tyskarna och ungrarna ska åka hem och jag aldrig ska få träffa dom igen. Det gör såååå ont!!!
Jag ska ringa till Tidaholm i morgon och prata med Lena för att försöka få ledig till på tisdag eftermiddag. Jag behöver få återhämta mej och bli glad igen och umgås mer med mina älskade som jag har omkring mej. Sen behöver jag reda ut lite lösa trådar som jag har.
Men nu ska jag krypa ner i bäddsoffan ute i Hjällbo med Ronja, Kajsa, Susanna och Ida för att se på film och mysa.
Puss!
Jaha, i morgon bär det av till Sverige igen… och nu börjar det bli lite jobbigt.
Jag börjar känna att kag verkligen kommer sakna ´mina älskade vänner… och vissa av dom kommer jag ju inte träffa igen heller, så det är lite deprimerande. Eller snarare väldigt deprimerande faktiskt.
Dagarna i Bremen har varit varierande, både händelsemässigt och känslomässigt. Dagarna jhar varit fulla av aktiviteter och emellan dom så har jag pendlat mellan hopp och förtvivlan hela tiden. Jag har varit totalslut efter jobbet och det har verkligen tagit ut sin rätt… Men nu är det bättre och när jag kommer hem är jag ledig två dagar så jag kan vila upp mej. Nu blir det sängen och upp 5 i morgon bitti för bussfärd till Sverige.
Natt på er alla, hörs snart. Puss!
Näst sista dagen i Bremen. I dag har vi varit på ett koncentrationsläger och även besökt Svenska Kyrkan i Hamburg. Så dagen har varit full.
På ett sätt så längtar jag hem nu, så det är ganska skönt att det bara är imorgon kvar sen bär det av hem. Men jag kommer sakna alla söta, härliga, fina & underbara volontärer.
Nu sitter vi och väntar på Pizza som är maten för kvällen, sen blir det mys och trevligheter hela kvällen!
Tiden spenderas fortfarande i sängen med datorn.
Jag kände det att det är bättre att stanna inne en dag extra istället för att bli mer sjuk och inte kunna gå ut alls… så jag är ensam kvar. Det värsta är att jag är så trött. Fysiskt är jag helt okej, men psykiskt är jag så trött och det gör mej väldigt känslig… usch…
Jag måste gå och ordna lite att äta… mat är ett måste när man är sjuk annars blir man aldrig frisk…
Första kvällen i Bremen då… och jag spenderar den på rummet med feberfrossa typ.
Jag har blivit ordentligt dålig. De andra är ute och prommenerar och visst, det hade varit så kul att följa med men jag hade nog bara blivit ännu dåligare om jag följt med så jag bestämde mej för att stanna inne.
Jag tänkte att jag skulle blogga lite och sen blir det nog pyjamas, sängen och en film som gäller.
Det visade sej ganska fort att de har trådlöst internet här så jag fick lösenordet och grejer, så jag kan iaf vara ute på internet när jag ligger och är dålig.
Pyjamas, säng och film var det ja….
|
Musik jag gillar
|
