Oj, vad tiden går. Idag är det Taizéandakt klockan 18:00 och jag och Magnus har massa grejer kvar att köra dit. Efter lunch kommer vi åka skyttetrafik mellan Kyrkans Hus och Norra kapellet.
Annars går livet på som vanligt. Tatueringen ömmar lite men det är inte så farligt.
Sen kämpar jag ju på med Mina vännerboken till volontärerna. Nu gör jag den för hand för jag orkar inte vänta på att sidan ska få tummen ur. Gjorde första exet igår och det blev riktigt snyggt, jag är så stolt 
Och snart bär det av till Bremen. Jag ser så framemot att få träffa volontärerna igen och även att få träffa Steffen, om han kommer ihåg det vill säga *skrattar*
Minne som en guldfisk har han.
Tiden i Tidaholm börjar ju lida mot sitt slut det med. Jag har 5½ vecka kvar bara.
Men jag ser verkligen framemot hösten och att få flytta ihop med syster yster. Jag tror vi kommer få det fint hon och jag.
Och innan dess är det ju Arvika festivalen med, det ser jag oxå framemot väldigt mycket. Är det inte fantastiskt hur livet kan rulla på.
Igår så kom jag på tanken att jag kanske skulle läsa någon själavårdskurs eller något i den stilen. Människor verkar ju tycka att jag är bra att prata med och jag känner att det vore skönt att få lite mer verktyg och sånt. Så jag ska ta tag i det till hösten och se om det finns någon bra utbildning.
Jaha, det misstänkte jag nästan, att unga töser i Svenska kyrkan inte har något bättre för sig än att raljera över äldre herrars minne…
Väntar tills vi åter igen är grannar. Då får du betalt för gammal ost.
När du en gång i tiden är lika gammal som jag är nu då ska du inse hur svårt det är att hela tiden komma ihåg grejer…
Kram!
Den gamle och glömske guldfisk-gubben från Lund.
Du förstår vad tråkigt jag har!!!
Men så gammal är du faktiskt inte Steffen
När vi åter blir grannar så har jag ju någon att umgås med så då behöver jag ju inte raljera över folks egenskaper alls. Och för den delen så gillar jag inte ost
Kram!
Det unga och vitala sångfågeln i Tidaholm