Föreläsningar

Just nu läser jag den sista delkursen i grundkursen i Religionsvetenskap på Linköpings universitet och den handlar om Kristendomens historia. Vår föreläsare Kjell Lejon är verkligen bra! I like him!

Men för att kunna förklara mina känslor över de senaste föreläsningarna så måste jag gå tillbaka till 2005. Den sommaren hade jag mina första konfirmander tillsammans med bland annat prästen Alf Dalberg. Alf är en fantastisk präst. Hans predikningar är tänkvärda och de kommer verkligen från hjärtat och han har en tendens att säga just det man behöver höra.
En dag satt jag vid pianot innan konfirmanderna kommit. Jag var ledsen och mådde inte alls bra. Då kom Alf fram till mej och sa: ”Ty du, o Herre, har skapat mig till dig, och mitt hjärta är oroligt till dess det finner ro i dig”.
Det citatet träffade mej mitt i hjärtat och har sen den dagen alltid följt mej.

I tisdags fick jag än en gång en påminnelse om vad den frasen betyder för mej.
Under föreläsningen behandlade Lejon bland annat den fantastiska Augustinus. Citatet som Alf gav mej för 4 år sen är nämligen från en bön som Augustinus har skrivit. När vi gick närmare in på Augustinus tankar och hur han såg på världen fick jag en uppenbarelse!
Enligt vad Lejon berättade så ansåg Augustinus att kärleken är den största drivkraften i människors liv.
En man vid namn Philip Turner har skrivit så här om Augustinus tankar:
”We are simply by nature lovers. But the problem is that we love the wrong things inte wrong way, and therefore our love is always on the move. It never rests”.
När man älskar fel saker kallar Augustinus det för Cupiditas, när man älskar rätt saker kallas han det Caritas. De saker som definieras som fel är det materiella. När man får det man vill ha så känner man sej fortfarande inte nöjd, är det någon mer än jag som känner igen det?
Tyvärr så är ju de flesta av oss så, vi älskar det materiella… jag kan ju inte säga att jag inte gör det, men jag försöker låta bli.
Det som vi ska älska är Skaparen, Gud. Därav frasen i bönen ”Ty du, o Herre, har skapat mig till dig, och mitt hjärta är oroligt till dess det finner ro i dig”. När vi gått igenom det så fick frasen en väldigt djupare mening för mej. Är det inte fantastiskt hur en fras som jag har haft närmast mitt hjärta i 4 år helt plötsligt kan få ännu fler betydelser?!
Jag är själv minst sagt förvånad

/ Jenny